Då jag blir allt hårdare mot mig själv vad gäller historisk korrekthet behöver jag en ny medeltidsklänning. Det kommer av att man hela tiden lär sig mer och då ser fler fel samt att man har vänner som är likadana. Jag kan inte längre gå omkring i mina fina men missvisande klänningar. För att slippa problemet med att göra klänning, vara stolt och nöjd och sen lära sig att det är fel har jag lagt ner en del tid på att hitta referenser.
Då det är första gången jag ska göre en figurnära kjortel av fyra bårder behöver jag göra en utprovning. Först försökte jag använda instruktionen från Sarah Thursfield The Medival Tailor's Assistant. Jag fann den dock ganska svårförstådd och den kändes inte så bra. Jag övergick då istället till att läsa Building a femenin silluette på La Cotte Simple där Tasha Kelly McGann jämför två olika sätt för att göra en figurnära överdel. Jag rekomenderar även er att läsa hennes uppsats How I stopped worrying and learned to love layers om figurnära kjortlar och deras olika lager. Sedan läste jag även det material som Robin Netherton har på sin hemsida. Då jag hade en halvklar toile i bommul använde jag den och klippte ut delar med stor (3 cm) sömnsmån och rak axel som jag sedan provade om. Denna gång använde jag linne som ska bli foder. Detta är en rekommendation från Robin eftersom linne och bomull uppför sig olika och då ger olika resultat. Jag sydde ihop den nya toilen i axelsömen och mitt fram. Sedan nålade jag löst i sidorna och lät min pojkvän nåla ihop baksömmen efter min ryggrad. Jag sydde sedan ihop ryggsömen då den ska vara fast. Jag funderar på att göra den med rak front då det också är en rekomendation från Robin för att få en senare känslan. Tanken är att kjorteln ska vara från slutet av 1300-talet Det ska även underlätta att snörningen inte blir kurvig fram. Därför nålar jag ihop den fram i en rak linje. Innan jag provar in den igen ska jag dock göra armar då de påverkar dragningen över bysten. Jag har tänkt att använda Thursfields mönster men den är beroende av att man redan har armhålans storlek från toilen. Jag kommer därför få höfta lite men det är inte nödvändigt att det blir perfekt nu jag behöver bara något som drar i ärmen.
När jag provade in fodret låg jag ner för att få upp bysten och nålade sidorna sedan tog jag tag i axlarna och drog upp bysten. Det blev riktigt bra. Jag kunde dock inte ha så djup och vid rigning som jag velat då jag förlorade stödet för bysten. Jag tog även in lite under bysten på frontsömmen så den blir inte helt rak.
Efter att jag tagit isär delarna så fick jag göra om ena framsidan då rigningen var för låg samt ena baksidan då armhålet blev för djup. Då jag provat direkt på kroppen blev delarna inte lika vilket är naturligt. Man har t.ex. ofta olika stor bröst. Jag målade dock av båda delarna, jämförde dem och gjorde det till en mall som jag kan använda mig av om jag ska göra fler klänningar senare. Det kan också vara bra att rätta till bitarna något. Bland annat öpptäckte jag att de skilde 3 cm mellan frontbitarna och att all bårder utan en var 25 cm breda. Lite semetri behövs.
När jag klippte ut delarna i yttertyget nålade jag fast toilebitarna och förlängde sedan nederkant rakt till den längd jag ville ha. Tyget jag kommer använda är en halvtunn vinrödylle från medeltidsmode. Jag väntar med att klippa killar tills jag sytt ihop överdelen.
Jag handsyr bakstyg med vaxad oblekt lintråd. Jag syr genom alla fyra lager tyg på en gång. Jag börjar med axlarna sedan sidorna och bak. Syr till en början bara till midjan då jag vill se vart jag behöver ha in kilarna. Jag märkte att det var väldigt praktiskt att klippa fodret utan sömsmån i arm- och urigning så man lätt såg hur långt man skulle sy.
När jag var klar med sömmarna ner till midjan började jag sy snörhålen för att kunna prova klänningen innan jag bestämmer vart kilarna ska börja. Jag gör sneda snörhål vilket är det som blir bäst när man snörar med en tråd vilket verkar varit standard under denna period. Jag gör hålen efterhand på varannan sida för att få dem att passa så bra som möjligt. Om man bara mäter är min erfarenhet att det blir snett någonstans. Jag gör hålen med en egengjord stilett, täljd ur en nålbindningsnål. Stiletten gör att tyget pressas isär vilket gör att trådarna inte går sönder. Jag började sy med blanket stich/knapphålssöm som visas i The Medieval Tailor's Assistans men övergick till att bara kasta hålen. Detta för att knapphålssöm är mer tidskrävande och dessutom gör hålen mer statiska vilket kan göra det svårt att få igenom en snörnäbb.
När det gäller The Medieval Tailor's Assistans är den bra som grund men man får vara lite försiktig. Bland annat hävdar hon att snörning i ryggen var vanligast men jag har inte sätt något belägg på detta. Många hävdar att pga att man inte ser någon snörning fram så måste den sitta där bak. Detta tycker jag inte stämmer då man ser flera bilder på klänningar som inte är helt snörda (vid påklädning, amning, värme m.m.) och där "försvinner snörningen" så fort den är stängd. Det var helt enkelt inte en del av dräkten och därför oviktig att måla. Exempel är Jean Fouquets Madonna från 1450. Där är ett exempel på dold snörning. Ett annat mot argument mot ryggsnörning är att knappar (som finns under samma period) och synlig snörning (lite senare under 1400-talet) sitter fram, varför skulle det helt plötsligt ändra placeringen?
Jag märkte att det finns en del att tänka på när man syr med linnefoder. Linnet drar sig gärna och det är lätt att man tar i lite mycket vilket gör att linnedelen blir snävare än ytterlagret vilket skapar konstiga veck när man har klänningen på sig. Det kan också kännas som om kläningen blir alldeles för snäv. Det blir den inte. Jag trodde knappt jag skulle få på min men jag kan dra ihop den utan problem... Jag upptäckte dock efter att ha prövat vänners kjortlar att den inte behöver vara särskilt snäv för att ge en snygg figur.
När det gäller ärmarna så ställer de alltid till problem. Denna gång valde jag att utgå från en dra-på-ärm som jag gör i tunt linne och sedan kan jag använda det till en särk. Armarna har jag dock tänkt ha knäppta med tygknappar men det är ärmen ner till armbågen som brukar vara problem så där under kan jag sedan bara ta in. När jag syr fast ärmen gör jag det i armhålet först. Då kan man lätt justera så att det passar än att man syr ärmdömmen och redan har en färdig ärm som ska passas in. Arm drar och trycker lite kring armhålet. Jag vet dock inte om det är särken eller kläning, möjligen har jag gjort ärmhålet för snävt. Jag tycker också att ärmen till min mönstrade klänning som är gjorda efter herjofsnäsfynden, trekantskil där bak, är bekvämare och funderer på att sy om ärmen så. Jag ska i alla fall göra det på särken.
Då det är första gången jag ska göre en figurnära kjortel av fyra bårder behöver jag göra en utprovning. Först försökte jag använda instruktionen från Sarah Thursfield The Medival Tailor's Assistant. Jag fann den dock ganska svårförstådd och den kändes inte så bra. Jag övergick då istället till att läsa Building a femenin silluette på La Cotte Simple där Tasha Kelly McGann jämför två olika sätt för att göra en figurnära överdel. Jag rekomenderar även er att läsa hennes uppsats How I stopped worrying and learned to love layers om figurnära kjortlar och deras olika lager. Sedan läste jag även det material som Robin Netherton har på sin hemsida. Då jag hade en halvklar toile i bommul använde jag den och klippte ut delar med stor (3 cm) sömnsmån och rak axel som jag sedan provade om. Denna gång använde jag linne som ska bli foder. Detta är en rekommendation från Robin eftersom linne och bomull uppför sig olika och då ger olika resultat. Jag sydde ihop den nya toilen i axelsömen och mitt fram. Sedan nålade jag löst i sidorna och lät min pojkvän nåla ihop baksömmen efter min ryggrad. Jag sydde sedan ihop ryggsömen då den ska vara fast. Jag funderar på att göra den med rak front då det också är en rekomendation från Robin för att få en senare känslan. Tanken är att kjorteln ska vara från slutet av 1300-talet Det ska även underlätta att snörningen inte blir kurvig fram. Därför nålar jag ihop den fram i en rak linje. Innan jag provar in den igen ska jag dock göra armar då de påverkar dragningen över bysten. Jag har tänkt att använda Thursfields mönster men den är beroende av att man redan har armhålans storlek från toilen. Jag kommer därför få höfta lite men det är inte nödvändigt att det blir perfekt nu jag behöver bara något som drar i ärmen.
När jag provade in fodret låg jag ner för att få upp bysten och nålade sidorna sedan tog jag tag i axlarna och drog upp bysten. Det blev riktigt bra. Jag kunde dock inte ha så djup och vid rigning som jag velat då jag förlorade stödet för bysten. Jag tog även in lite under bysten på frontsömmen så den blir inte helt rak.
Efter att jag tagit isär delarna så fick jag göra om ena framsidan då rigningen var för låg samt ena baksidan då armhålet blev för djup. Då jag provat direkt på kroppen blev delarna inte lika vilket är naturligt. Man har t.ex. ofta olika stor bröst. Jag målade dock av båda delarna, jämförde dem och gjorde det till en mall som jag kan använda mig av om jag ska göra fler klänningar senare. Det kan också vara bra att rätta till bitarna något. Bland annat öpptäckte jag att de skilde 3 cm mellan frontbitarna och att all bårder utan en var 25 cm breda. Lite semetri behövs.
När jag klippte ut delarna i yttertyget nålade jag fast toilebitarna och förlängde sedan nederkant rakt till den längd jag ville ha. Tyget jag kommer använda är en halvtunn vinrödylle från medeltidsmode. Jag väntar med att klippa killar tills jag sytt ihop överdelen.
Jag handsyr bakstyg med vaxad oblekt lintråd. Jag syr genom alla fyra lager tyg på en gång. Jag börjar med axlarna sedan sidorna och bak. Syr till en början bara till midjan då jag vill se vart jag behöver ha in kilarna. Jag märkte att det var väldigt praktiskt att klippa fodret utan sömsmån i arm- och urigning så man lätt såg hur långt man skulle sy.
När jag var klar med sömmarna ner till midjan började jag sy snörhålen för att kunna prova klänningen innan jag bestämmer vart kilarna ska börja. Jag gör sneda snörhål vilket är det som blir bäst när man snörar med en tråd vilket verkar varit standard under denna period. Jag gör hålen efterhand på varannan sida för att få dem att passa så bra som möjligt. Om man bara mäter är min erfarenhet att det blir snett någonstans. Jag gör hålen med en egengjord stilett, täljd ur en nålbindningsnål. Stiletten gör att tyget pressas isär vilket gör att trådarna inte går sönder. Jag började sy med blanket stich/knapphålssöm som visas i The Medieval Tailor's Assistans men övergick till att bara kasta hålen. Detta för att knapphålssöm är mer tidskrävande och dessutom gör hålen mer statiska vilket kan göra det svårt att få igenom en snörnäbb.
När det gäller The Medieval Tailor's Assistans är den bra som grund men man får vara lite försiktig. Bland annat hävdar hon att snörning i ryggen var vanligast men jag har inte sätt något belägg på detta. Många hävdar att pga att man inte ser någon snörning fram så måste den sitta där bak. Detta tycker jag inte stämmer då man ser flera bilder på klänningar som inte är helt snörda (vid påklädning, amning, värme m.m.) och där "försvinner snörningen" så fort den är stängd. Det var helt enkelt inte en del av dräkten och därför oviktig att måla. Exempel är Jean Fouquets Madonna från 1450. Där är ett exempel på dold snörning. Ett annat mot argument mot ryggsnörning är att knappar (som finns under samma period) och synlig snörning (lite senare under 1400-talet) sitter fram, varför skulle det helt plötsligt ändra placeringen?
Jag märkte att det finns en del att tänka på när man syr med linnefoder. Linnet drar sig gärna och det är lätt att man tar i lite mycket vilket gör att linnedelen blir snävare än ytterlagret vilket skapar konstiga veck när man har klänningen på sig. Det kan också kännas som om kläningen blir alldeles för snäv. Det blir den inte. Jag trodde knappt jag skulle få på min men jag kan dra ihop den utan problem... Jag upptäckte dock efter att ha prövat vänners kjortlar att den inte behöver vara särskilt snäv för att ge en snygg figur.
När det gäller ärmarna så ställer de alltid till problem. Denna gång valde jag att utgå från en dra-på-ärm som jag gör i tunt linne och sedan kan jag använda det till en särk. Armarna har jag dock tänkt ha knäppta med tygknappar men det är ärmen ner till armbågen som brukar vara problem så där under kan jag sedan bara ta in. När jag syr fast ärmen gör jag det i armhålet först. Då kan man lätt justera så att det passar än att man syr ärmdömmen och redan har en färdig ärm som ska passas in. Arm drar och trycker lite kring armhålet. Jag vet dock inte om det är särken eller kläning, möjligen har jag gjort ärmhålet för snävt. Jag tycker också att ärmen till min mönstrade klänning som är gjorda efter herjofsnäsfynden, trekantskil där bak, är bekvämare och funderer på att sy om ärmen så. Jag ska i alla fall göra det på särken.
Här är en bild på klänningen innan den var helt klar. Den är fortfarande inte klar dock eftersom jag inte längre får plats i den. En dag när jag får ork ska den dock sys om så den passar...
