1700-talsinspirerad maskeraddräkt

Jag ska på maskeradbal på Kalmar slott den 24 oktober. Balen har dräktkrav på en historisk dräkt fram till 1799. Jag har tyvärr inte tid att sy något ordentligt då jag har en massa annat som ska fixas. Jag tänkte dock slänga ihop något som funkar av såndant jag redan har. Som insperationsbild har jag avnänt en målning av Hudson. Den är inte daterad men jag skulle gissa på 1750 vilket verkar stämma med den period då Hudson var verksam. Jag har använt detta porträtt då det är svårt att hitta bilder och bevarade plagg som har olika färg på kjol och klänning och pga tygbrist då har jag ett behov av det.

Jag använder min 1500-tals korsett som jag just benat om med vass. Den har inte rätt midja men ger rätt siluett fram med rak front och om jag puttar upp brösten istället för att trycka ner dem så får jag rätt hylla. Sedan använder jag en underklänning som jag fick på köpet när jag köpte en transparant klänning från Erikshjälpen i Lund. Den är i vit satin och ser riktigt fel ut men den håller ut en del då den har något slags plasttyg i kjolfållen. Sedan använder jag min rumpkudde á la 1890-tals. Helt felaktig underklädsel som dock ger ett hyfsat resultat för profilen.

Jag syr en kjol av ett svagt guldrandigt vitt tyg jag fyndade på operautförsäljningen i Göteborg. Den kommer ha veck som går från mitten och ut till öppningen bak. Egentligen borde jag ha fickslitsar på varje sida men jag vill inte klippa i tyget då jag kanske vill använda det till något annat senare. Jag har dessutom tänkt göra så att jag fäster fållen med säkerhetsnålar i min gröna 1700-talskjol så jag slipper sy upp den. Jag vet inte om det kommer fungera i praktiken dock. Efterson jag inte tänkt behålla kjolen syr jag fast vecken i en bommulsremsa utan att kanta eller fålla överdelen.

Klänningen gör jag i ett svart fyndtyg från operan. Jag använder som mönster till livet, skissen på sida 42 i Janet Arnolds Patterns of Fashion 1660-1860. jag fick boken i födelsedagspresent och är mycket nöjd. Jag ändrar dock framkanten något då jag vill ha större snörningsområde. Jag justerar även axelbanden. Sedan fäster jag kjolendelen, som består av en rektangel. Jag centrerar vecken till bakstycket på livet. Detta för att skapa en mer markerad bak och en slätare front. Jag använder ett mönster från J Arnold, sida 39 till ett par släta armar pga tidsbrist. Jag kommer (förhoppningsvis) att göra Svenska dräkten och där har hovdräkten en liknande ärm som den på Hudsons porträtt.

Jag styvade framdelen med 1 stålskena i en kanal som jag sedan sydde fast längst framkanten och jag snörade sedan genom denna. Detta underlättade snörningen då tyget inte kunde dra sig så mycket. Till bröstlapp sydde jag ihop två tyg med 1 cm kanaler. Jag trodde att jag skulle behöva bena den också men det visade sig att det inte behövdes. Jag behövde inte ens fästa den i korsetten eller klänningen utan det räckte att snöra åt över den.



Här är en bild av den "färdiga" dräkten. Att nåla upp kjolen hade sina problem då folk gärna trampade på den när man dansade och nålarna då lossnade men å andra sidan hade jag möjlighet att nåla upp den lite mer allt eftersom.

Under(korsett)kläder

Till min sena 1800-talsdräkt behöver jag underkorsettkläder (korsett är också underkläder). Först tänkte jag ha en särk men det verkar inte ha används så mycket av det jag har sett i källmaterial. Istället användes underbyxor/drawer/mammelucker, underkjol/petticoat och linnen/chemise eller combinations som är ihoppsydda linnen och underbyxor. Båder underbyxor och combinations har öppet skrev, detta för att underlätta toabesök och för att kvinnor inte skulle använda mansplagg. Combinations användes dock tydligen över korsett och underkorsettkläder vilket gör att det inte längre är underkläder utan snarar mellankläder. Som man även kan säga att underkjolen var då den kan användas över både combinations och underbyxor. Det är helt enkelt en fråga om en massa kläder.

Jag tänkte göra en chemise i vit bomull från IKEA och sedan sätta på en spets runt fållarna. Som förlaga använder jag French chemice and under petticoat på sida 205 i Our Mothers. (På sida 220 i samma bok kan man se combinations burna över korsetten.)


Jag lägger mig på det dubbelvikta tyget, (det blir då 80 långt) och målar en linje som följer min armhåla när jag ligger med armen ut. Sedan tar jag ett bröstmått på 60 cm. Jag kommer sedan lägga ett veck i urigningen så att axlarna hamlar på ett bra avstånd. Då jag behöver lite extra vidd över stussen så klipper jag en svag lutning utåt mot nedersa kanten eftar att jag klippt ut armen. Jag gör sedan en urigning, tänk på att inte göra den förstor så att inte det finns utrymme för axlar. Jag gjorde mina ärmar för små men jag klippte så att det sluttade inåt upp mot axeln och då fick armarna plats.


Jag sätter en smal spets från Stoff och Stil runt alla fållar. Planen är att ha 2 lager kringa ärmarna och halsrigningen och sedan 3 kring nederfållen. Jag har dock bara 3 m nu så det får bli ett lager.

Omsytt liv

Under förra årets symässa i Malmö köpte jag ett underbart sidentyg till kanonpris. Det är en mjuk vit brokad med små paisley vävt med metalltrådar, det var en stuvbit och jag fick det för 100 kr metern!


Det blev till slut ett liv från slutet av 1800-talet. Jag använde den på ett lajv och hade noll rörlighet i armarna samt att jag inte fick ihop den i halsen. Efter lajvet la jag unden den och upptäckte för ett tag sedan att jag fått permanenta svettfläckar under armarna. Detta kan antingen bero på att min blåa korsett färgade av sig eller att metalltrådarna ärgat. Min gissning är på det senare.


I vilket fall tänkte jag få nytt liv i livet då jag nu syr en 1890-tals däkt. Jag visste att jag behövde förstora ärmarna men jag trodde också att jag skulle behöva sy in en kil för att göra skulderpartiet större. Det visade sig dock när jag sprättat bort ärmarna att livet satt bra. Det var p g a att armarna var så trånga och inte nådde upp till armhålan som livet inte gick ihop.


Efter att ha gjort om ärmarna fick jag ändå inte stängt livet. Jag valde därför att sätta i en kil mitt bak. Nu var bara problemet att jag bar en 1500-tals korsett förra gången (inga bröst) och en sen 1800-tals korsett denna gång (mycket bröst). Jag var därför tvungen att förstöra livet fram. Det fanns dock ingen söm fram. Jag klippte då isär framstyckerna och nålade fast dem på ett tygstycke tills de satt bra sedan klippte jag ut en kil efter det "mönster jag fått fram. Detta hade underlättats mycket av att ha en provdocka!


Jag kan konstatera att det inte blev särskilt bra. Livet drog sig konstigt och det gick inte att knäppa helt. Dessutom ärgade sig tyget igen trots att jag hade ett lager under. Det blir helt enkelt att ge upp att ha en blus av detta tyg...

1 ½ dags dagklänning

Har planerat en empirdräkt en tid då det var tänkt att jag skulle på en assemble. Tyvärr blev den inställd men en picknick annornades istället. För min del ledde tidbrist till att min korsett och tyg till en vit musilnklänning fick hoppa tillbaka till skåpet. Jag köpte istället ett underlakan i ljustgrått från Hemtex som ska bli en dagklänning. Underlakan finns nu i en kvalitét som heter percale som lär vara en bommulskvalité som användes under empirtiden. Hittar man lakan på REA (som jag gjorde) blir meterpriset också billigt. Jag fick mitt för cirka 50 kr metern.

Min tanke är att jag ska göra en klänning som fäst över bysten och sedan nålas framdelen fast. Anledningen till detta är att man då kan få väldigt snygga snitt på bakstycket.

Jag gör min konstruktion själv utifrån lite olika skisser av klänningar från 1800-1810 i Nancy Bradfields Costume in Detail. Själv tyckte jag att den boken var väldigt plottrig till en början men ju mer jag syr, desto mer uppskattar jag den då den visar på konstruktionen av plaggen.

Jag börjar baktill och bygger sedan på resten av klänningen. Jag tänkte fodra livet för att det ska vara lättare att hålla bysten på plats. Jag har nämligen inte tid att sy korsett till picknicken. Jag gör en modell med dragsko fram i fodret.

Här är delarna till livet. Som ni ser har jag inte yttertyget på hela livet, detta för att framdelen kommar att nålas fast och då täcka den delen av livet. Dragskon är inte på plats ännu. Jag syr fast änden på dragskon i sidosömmen i underkant. Då jag jobbar under tidspress (2 dagar) maskinsyr jag de sömmar som ej syns.

Bakstycket till kjoldelen gör jag i 120 lång och 80 bred upptill, nertill 115. Jag tråcklar sedan i en tråd och rynkar fast i livet.Kom ihåg att markera mitt bak innan ni börjar rynka. Framstycket gjorde jag 150 lång, 60 bred upptill och 120 i vidd nertill. Anledningen till att framstycket är längre är att det ska gå upp ovh täcka bysten. Det är smalare eftersom det inte ska rynkas på samma sätt. Ena sidsömmen får jag lämna öppen en bit för att kunna dra på mig klänningen. Jag nålar sedan fast framdelen och knyter ett band under bysten(fäst i sidsömmen) och voila klart!

Armarna hade jag tänkt göra dubbla armhålet men hade inte tyg till det. De gjordes dock större och rynkades ihop sen satte jag dragsko i nederkant. Först hade jag tänkt ha utgången av bandet i sömmen men jag ville inte ha sömmen fram eller rosetten under armen så jag öppnade öppnade kanalen fram istället.

Tyvärr blev även picknicken inställde men jag hade klänningen på ett te-kalas istället.

Ett tips, vilket medverkade till att kläningen snabbt blev klar, är att jag använde de befintliga fållarna på lakanet i nederkant och på armarna.

Sanbbfixad 1700-tals inspirerad kjol

Jag ska på lajv nästa vecka och behövde en kjol till detta. Tidsperioden som är till grund är 1700-tal. Eftersom tiden är knapp och jag inte har hunnit klart med min 1740-tals korsett får jag improvisera.

Jag hade massa grönt tunt ylletyg över från Saxylle och tänkt det kunde passa. Jag gjorde ett midje band som var lite längre än vidden precis över min höft. Det är där 1700-talet har sin midja och jag vill kunna ha denna kjol över min korsett när den är klar. Sedan gjorde jag boxpleats som jag tråcklade fast. Boxpleat gör att man använder 4 cm tyg på 1 cm av midjebandet vilket gör att jag får en kjolvidd på 280 cm på ett midjeband på 70 cm. Jag tror att dett är rätt lagom. Det är ungeför den vidden jag har i mina medeltidsklänningar. Det kanske är lite lite för 1700-talet men det duger.

För att få upp lite volym i kjolen funderade jag på att fodra vecken med tjockare ylle. Det blev inte så utan istället skapade jag en underkjol av min fanskirt från 1890. Den är smal fram men har ett släp och veck baktill. Jag knöt ett band runt midjan och hissade upp släpet. Jag fick idén från en bekant som hade en liknande konstruktion på sin 1700-tals klänning, fast då som överklänning. Hon sydde för övrigt den klänningen på en natt!

Piratskjorta

Då vi skulle på piratfest var jag i behov av en pösig skjorta. Första tanken var att sno pojkens men då han är något längre tenderar hans skjortor att bli mindre klänningar på mig. Jag bestämde mig därför för att sy en egen, dagen innan festen.

På grund av tid och ork blev den i billig bommul från IKEA och sydd på maskin. Alla fållar är dock sydda för hand.

Jag utgick från min pojkväns konstruktion. Han har handsytt den så jag antog att det var efter ett historiskt mönster. Det visade sig vara en skjorta i raglan-modell från 1500-talet. Lite tidigare än jag tänkt men då jag har 1500-tals knäbyxor (pojkens) och ett 1600-tals liv så fungerar det tidsmässigt ändå.

Mer om skjortan och mönster finns på Historisa världars dräktsida under landsknekt. Jag rekomenderar också att ta en titt på deras forum om man är intresserad av historiska kläder eller tillbehör.

I kortethet består mönstret av en fyrkant till framstycket, en fyrkant till bakstycket och två fyrkanter till bakstycket. Mina mätte: fram & bak 50 x 65 cm och armar 60 x 75 cm. Viktigt att tänka på när ni mäter är att armarna kommer gå hela vägen från halsrigning till handleden. Sedan har man tygremsom man syr på i hals- och armlinning. Mina mätte: hals 10 x 40 cm, arm 5 x 20 cm. De har också ett armspjäll (fyrkants kil under armen), jag gjorde min 10 x 10 cm vilket var för lite.

Armar och fram och bakstycke sys ihop upptill cirka 20 cm på varje sida. Överdelen rynkas sedan ihop kring halsremsan som blir en liten krage. Mitt fram har man ett sprund på cirka 10-15 cm. Jag utgick från det och delade sedan upp kragen i sektioner och fäste skjortan i mitten på varje sektion, sedan fäste jag mitten på de nybildade sektionerna och fortsatte tills allt fått plats. Man kan också tråckla en tråd och sedan dra tills halshålet passar kragen. Tänke på att ett snöre ska gå genom kragen så det finns utrymme för det. Sedan fäste jag armspjällen och sydde ihop armar och sidor och fäst sedan armlinningen på samma sätt som halsen. Sedan fållade jag alla sömmar.

Här kan resultat beskådas!

Senmedeltidskjortel

Då jag blir allt hårdare mot mig själv vad gäller historisk korrekthet behöver jag en ny medeltidsklänning. Det kommer av att man hela tiden lär sig mer och då ser fler fel samt att man har vänner som är likadana. Jag kan inte längre gå omkring i mina fina men missvisande klänningar. För att slippa problemet med att göra klänning, vara stolt och nöjd och sen lära sig att det är fel har jag lagt ner en del tid på att hitta referenser.
Då det är första gången jag ska göre en figurnära kjortel av fyra bårder behöver jag göra en utprovning. Först försökte jag använda instruktionen från Sarah Thursfield The Medival Tailor's Assistant. Jag fann den dock ganska svårförstådd och den kändes inte så bra. Jag övergick då istället till att läsa Building a femenin silluette på La Cotte Simple där Tasha Kelly McGann jämför två olika sätt för att göra en figurnära överdel. Jag rekomenderar även er att läsa hennes uppsats How I stopped worrying and learned to love layers om figurnära kjortlar och deras olika lager. Sedan läste jag även det material som Robin Netherton har på sin hemsida. Då jag hade en halvklar toile i bommul använde jag den och klippte ut delar med stor (3 cm) sömnsmån och rak axel som jag sedan provade om. Denna gång använde jag linne som ska bli foder. Detta är en rekommendation från Robin eftersom linne och bomull uppför sig olika och då ger olika resultat. Jag sydde ihop den nya toilen i axelsömen och mitt fram. Sedan nålade jag löst i sidorna och lät min pojkvän nåla ihop baksömmen efter min ryggrad. Jag sydde sedan ihop ryggsömen då den ska vara fast. Jag funderar på att göra den med rak front då det också är en rekomendation från Robin för att få en senare känslan. Tanken är att kjorteln ska vara från slutet av 1300-talet Det ska även underlätta att snörningen inte blir kurvig fram. Därför nålar jag ihop den fram i en rak linje. Innan jag provar in den igen ska jag dock göra armar då de påverkar dragningen över bysten. Jag har tänkt att använda Thursfields mönster men den är beroende av att man redan har armhålans storlek från toilen. Jag kommer därför få höfta lite men det är inte nödvändigt att det blir perfekt nu jag behöver bara något som drar i ärmen.
När jag provade in fodret låg jag ner för att få upp bysten och nålade sidorna sedan tog jag tag i axlarna och drog upp bysten. Det blev riktigt bra. Jag kunde dock inte ha så djup och vid rigning som jag velat då jag förlorade stödet för bysten. Jag tog även in lite under bysten på frontsömmen så den blir inte helt rak.
Efter att jag tagit isär delarna så fick jag göra om ena framsidan då rigningen var för låg samt ena baksidan då armhålet blev för djup. Då jag provat direkt på kroppen blev delarna inte lika vilket är naturligt. Man har t.ex. ofta olika stor bröst. Jag målade dock av båda delarna, jämförde dem och gjorde det till en mall som jag kan använda mig av om jag ska göra fler klänningar senare. Det kan också vara bra att rätta till bitarna något. Bland annat öpptäckte jag att de skilde 3 cm mellan frontbitarna och att all bårder utan en var 25 cm breda. Lite semetri behövs.
När jag klippte ut delarna i yttertyget nålade jag fast toilebitarna och förlängde sedan nederkant rakt till den längd jag ville ha. Tyget jag kommer använda är en halvtunn vinrödylle från medeltidsmode. Jag väntar med att klippa killar tills jag sytt ihop överdelen.
Jag handsyr bakstyg med vaxad oblekt lintråd. Jag syr genom alla fyra lager tyg på en gång. Jag börjar med axlarna sedan sidorna och bak. Syr till en början bara till midjan då jag vill se vart jag behöver ha in kilarna. Jag märkte att det var väldigt praktiskt att klippa fodret utan sömsmån i arm- och urigning så man lätt såg hur långt man skulle sy.
När jag var klar med sömmarna ner till midjan började jag sy snörhålen för att kunna prova klänningen innan jag bestämmer vart kilarna ska börja. Jag gör sneda snörhål vilket är det som blir bäst när man snörar med en tråd vilket verkar varit standard under denna period. Jag gör hålen efterhand på varannan sida för att få dem att passa så bra som möjligt. Om man bara mäter är min erfarenhet att det blir snett någonstans. Jag gör hålen med en egengjord stilett, täljd ur en nålbindningsnål. Stiletten gör att tyget pressas isär vilket gör att trådarna inte går sönder. Jag började sy med blanket stich/knapphålssöm som visas i The Medieval Tailor's Assistans men övergick till att bara kasta hålen. Detta för att knapphålssöm är mer tidskrävande och dessutom gör hålen mer statiska vilket kan göra det svårt att få igenom en snörnäbb.
När det gäller The Medieval Tailor's Assistans är den bra som grund men man får vara lite försiktig. Bland annat hävdar hon att snörning i ryggen var vanligast men jag har inte sätt något belägg på detta. Många hävdar att pga att man inte ser någon snörning fram så måste den sitta där bak. Detta tycker jag inte stämmer då man ser flera bilder på klänningar som inte är helt snörda (vid påklädning, amning, värme m.m.) och där "försvinner snörningen" så fort den är stängd. Det var helt enkelt inte en del av dräkten och därför oviktig att måla. Exempel är Jean Fouquets Madonna från 1450. Där är ett exempel på dold snörning. Ett annat mot argument mot ryggsnörning är att knappar (som finns under samma period) och synlig snörning (lite senare under 1400-talet) sitter fram, varför skulle det helt plötsligt ändra placeringen?
Jag märkte att det finns en del att tänka på när man syr med linnefoder. Linnet drar sig gärna och det är lätt att man tar i lite mycket vilket gör att linnedelen blir snävare än ytterlagret vilket skapar konstiga veck när man har klänningen på sig. Det kan också kännas som om kläningen blir alldeles för snäv. Det blir den inte. Jag trodde knappt jag skulle få på min men jag kan dra ihop den utan problem... Jag upptäckte dock efter att ha prövat vänners kjortlar att den inte behöver vara särskilt snäv för att ge en snygg figur.
När det gäller ärmarna så ställer de alltid till problem. Denna gång valde jag att utgå från en dra-på-ärm som jag gör i tunt linne och sedan kan jag använda det till en särk. Armarna har jag dock tänkt ha knäppta med tygknappar men det är ärmen ner till armbågen som brukar vara problem så där under kan jag sedan bara ta in. När jag syr fast ärmen gör jag det i armhålet först. Då kan man lätt justera så att det passar än att man syr ärmdömmen och redan har en färdig ärm som ska passas in. Arm drar och trycker lite kring armhålet. Jag vet dock inte om det är särken eller kläning, möjligen har jag gjort ärmhålet för snävt. Jag tycker också att ärmen till min mönstrade klänning som är gjorda efter herjofsnäsfynden, trekantskil där bak, är bekvämare och funderer på att sy om ärmen så. Jag ska i alla fall göra det på särken.

Här är en bild på klänningen innan den var helt klar. Den är fortfarande inte klar dock eftersom jag inte längre får plats i den. En dag när jag får ork ska den dock sys om så den passar...

Chokladflickan

Inför imperiesaga, ett lajv jag ska på i sommar, ska jag göra en 1700-tals inspirerad dräkt. När jag bläddrade igenom konstboken 1000 Mästervärk föll jag för Jean-Étienne Liotards Chokladflickan från 1744. Närmare bestämt föll jag för den brandgula jackan hon bär.

Efter ett tags googlande fann jag att jackan benämns som juste (au corps) eller mantelet. Problemet med dessa termer är att de också är ett manligtplagg respektive ett plagg som bärs även in på 1800-talet men då i annan form.

Jackan finns, i lite olika utföranden, under stora delar av 1700-talet. Den jag har tänkt göra är med stängd front.

Vad gäller tyg står jag i valet och kvalet om jag ska använda bommulssammet som är svalt eller ylle som är värmande. Då jag faktiskt tänk ha jackan som ett värmeplagg och jag dessutom har spanat på ett fantastiskt gult ylletyg hos medeltidsmode så länge så tror jag att det bli det senare.

Vikingastass

En bild på hur jag såg ut i vintras på Fotevikens vintermarknad. Det var december och blött men jag frös inte utan gav till och med bort min sjal till min pojkvän. Tre lager ylle, ett lager linne och tovade skor räcker långt!

Det mesta är dock halvfärdigt och halvdant så ingen närmare presentation av plaggen kommer förräns allt är klart.

Renässanskorsett

Då jag dansar renässansdans ska jag göra en 1500-tals korsett.

Jag har använt mig av den mycket praktiska boken Tudor Tailor som fakta samt googlat till lämpliga sidor för mer bakgrunds info. Sedan använde jag mig av en smart liten mönstergenerator. Vad som kan sägas är att generatorn använder inch, vilket jag löste genom att ha ett måttband med inch på ena sidan och cm på andra. Mycket praktiskt om man jobbar med internationella (läs amerikanska/brittiska) mönster.

Mönstret jag fick fram tyckte jag att den behövde en hel del modifieringar, blandannat vad gällde armhålan och framkanten som jag tycket blev något smal. När jag sedan provade den visade det sig också att jag fick klippa bort nästan 5 cm på varje överdel och ca 2 cm i nederkant. Ska snöra på mig skapelsen (toile i billigt bomullstyg 18 kr m från stoff och stil) Sedan ska jag börja med den faktiska korsetten och använda den praktiska steg för steg guiden från den mycket avändbara Elizabethian Costuming Page.

Jag kommer göra den med benade tabbar utan axelband. Dessa axelband har jag vägt fram och tillbaka, de korsetter som finns bevarade har axelband men om jag har utan är de snyggar att använde som ytterplagg på t ex lajv och om jag ska ha tidsenlig klädsel så syns de ändå inte samt att jag dessutom glömde jag att ta med axelband på min toile.

Jag kommer använda 7 m brett hårt "krinolinstål" från Handler i Köpenhamn, 20 danska kr m. Som yttertyg har jag ett tunt styvt ylletyg för 100 kr m från Saxylle i Borås, som innertyg ett mycket styvt oblekt linne och som foder blekt linne från Affär'n också den i Borås, båda för 69 kr m. Tråd kommer jag använda vad jag har hemma och kantband kommer jag köpa senare. Till snörning ha jag några olika alternativ så det blir att vänta och se.

Korsetten tog sin tid att sy, mycket för att det blir en massa sömmar att sy upp och ner. Jag blev dock klar för länge sedan men har glömt lägga upp det. Korsetten används men inte som en del av en hel 1500-tals dräkt. Den klänning jag har används nämligen utan. Som det ser ut nu kommer jag sy en ny korsett till nästa renässansklänning.

Bilden till höger visar hur toilen såg ut när den var snörd på mig. Jag skulle nog bett någon annan snöra den dock för det färdiga resultatet blev något stort vilket antagligen berodde på att jag inte snört den ordentligt.

Till vänster kan ni se de olika lagren. Jag nålad ihopp dem och började sy kanaler till krinolinstålet. Jag väntade med att klippa upp tabbarna tills dess att jag sytt kanalen för att inte tyget skulle fransa sig.

Jag sydde alla kanaler och klippte sedan stålet i lagom bitar. Jag hade en vän som klippte stålet först och sedan sydde in dem med hjälp av en fot för att sy i blixtlås. Jag tror att det är en bra idé. Då sitter stålet bättre och sömmarna blir raka. Dessutom riskerarman inte att spräcka sömmen när man drar i stålet. Anledningen till att jag inte gjorde det var att jag inte visst hur mycket stål jag skulle använda. Jag gjorde kanaler över hela korsetten då sömmarna i sig hjälper till att ge stadga.

Då ryggen är sned medan framstycket är rakt sydda jag snedgående kanaler från ryggen och till första tabben. Vilket kan ses på bilden. Jag sydde med mörk tråd då framsidan är mörk. Det gör att sömmarna syns väldigt på baksidan men den visar man inte som tur är.

Snörhålen gjorde jag sneda. Bara översta och nedersta paret är parallelt för att kunna fästa snöret. Detta är för att man snör med ett band vilket användes då. Jag har på bilden ett tunt satinband. Enligt mina vänner som snört med det så skär det in i fingrarna så ett annat band är att rekomendera. Jag klipte hålen till snörhålen och sydde sen med en vaxad lintråd. Vad jag skulle ha gjort är att töja isär hålen med en stilett. Jag hade ingen då men senare har vi täljt till en. Det blir mycket snyggare och då man inte gjort sönder trådarna i tyget håller det bättre och blir jämnare.

Jag använde styvnader i varannan kanal framtill och sedan en i var ände om tabbarna samt på bägge sidor om snörhålen. Det tycket jag blev lagom och det är väldigt stabilt. Använder man plastvalben tror jag att man behöver fylla hela framsidan.

Jag sydde sedan en satinsndedslå runt kanterna. Stålet vill dock leta sig igenom och kan stickas då och då. Jag tror att man borde limma eller sätt på något kantskydd. Jag tejpade bara med eltejp en gång.